Dansbandens historia

Sven-Ingvars tillhör musikgenren ”Dansband” eller ”Dansbandsmusik” som har funnits i Sverige sedan tidigt 50-tal, men själva begreppet myntades först pa 70talet da musikstilen blev sa pass enhetlig och igenkännbar av allmänheten. Dansbandsmusik är utformad bade i takt och känsla för att passa till danser som bugg och foxtrot vilket var väldigt populära pa krogar och bodegor under denna tid. Musiken gar oftast i 4/4takt med en tydlig baktakt och är nära besläktad med stilar som Schlager och Swing, men man hittar även influenser fran s.k. Countrymusik, jazz och rock .

Ett Dansband har oftast en klassisk uppsättning av instrument och utövare som Elbas, Elgitarr, Keyboard och Trummor. I äldre dansband kunde du även hitta andra instrument som dragspel, klarinett och Saxofon men i modern tid har detta oftast ersatts av syntar som simulerar instrumenten för att fa enklare livespelningar.

Namnen pa dansbanden har även de en stil och en tradition. Oftast döptes banden efter frontmännen eller i namnkombinationer, gärna i plural och följt av ordet ”Orkester” eller till exempel ”kvartett”. Denna tradition kommer fran de gamla dansorkestrarna som hade samma stil da de namngavs efter sina Kapellmästare.

En rolig tradition rörande namnen är att byta ut bokstäver till X, Z och dylikt (t.ex. Thorleifz). Anledningen till detta är en slump da Folkparksförestandaren i Kristianstad skulle annonsera bandet ”Lasse Stefans”. När han gjorde skyltningen sa hade han slut pa bokstaven ”S” och ersatte denna istället med ”Z” vilket blev ”Lasse Stefanz”. Bandet behöll stavningen och nya band började ta efter denna roliga tradition.

Latarna inom Dansbandsgenren är förutom pa takt och stil oftast lättidentifierade. Dansband handlar nästan uteslutande om kärlek och vänskap eller hjärtesorg och glädje. Sangerna far gärna vara väldigt romantiska och nostalgiska och tillsammans med strukturen, takten och stilen är dessa perfekta för dans i bade svängigt och lagt tempo


Under 70talet precis innan Dansbandsmusik blivit en egen genre brukade schlagermusik spelas av orkestrar och jazzband. Dansbandens upptakt sägs vara p.ga. det minskade intresset i jazz och 60talsmusik och intresset för pop och rock ökade mot sena 60tal och 70tal.

Detta var början pa storhetstiden inom dansband och klassiska band som Flamingokvintetten, Thorleifs, Wizex och Matz Bladhs slog igenom stort.

80talet var det decennium som skulle leda mot vad som kallades för ”Dansbandsdöden” p.ga. uppsvinget av popmusiken och Disco. Stora band som ABBA, The Bee Gees och Boney M började dominera pa dansgolven och av de dansbanden som försökte följa efter trenden föll de flesta pladask, ett av dem var de superpopulära ”Sten & Stanley” som försökte ’discofiera’ sin musik genom nyinspelningar av gamla latar och ny garderob pa scen. Succén uteblev för dem och de flesta andra och man började fundera om Dansbanden skulle klara sig igenom den nya trenden, men det var nagra band som lyckades överleva och frodas, b.la. Vikingarna och Matz Bladhs.

När man sedan började närma sig 90talet började discomusikens popularitet att upphöra vilket gav en möjlighet för dansbanden att ater ta plats pa scener och i bodegor. De fick även hjälp av Sveriges Radio som började direktsända radioprogrammet ”I aftons dans” direkt fran dansställen och konserter och i början av 90talet sa gjorde Sven-Ingvars sin comeback och pabörjade sin nya storhetsperiod vilket tog med sig hela branschen.

90talet fortsatte halla uppsving för dansbandsmusiken igen, mycket ocksa tack vare Bingolotto. Det superpopulära programmet hade oftast dansband som liveband pa TVn och dansbanden började sakta men säkert leta sig tillbaka pa Sverigetoppen pa radio och i Samband med detta började enskilda sangare och kvinnliga sangare hitta framgangar, vilket var mer ovanligt förut.

Vid denna tidpunkt var populariteten sa pass hög att man kunde anordna dansbandsgalor i stora arenor som Globen och Scandinavium.

2000-talet började med en ater dalande marknad för dansband och flertalet stora och framgangsrika band började läggas ned och mindre och mindre medial exponering fanns tillgängliga för dansband generellt. Sveriges radio och Sveriges television som under 90talet gett dansbanden mycket utrymme började ersätta dessa med modern popmusik och ungdomsprogram. Dansbandens utveckling med tiden ledde till att man fick ett mer poppigt och rockigt ”sound” vilket givetvis skapade ifragasättning om dessa band var dansband över huvud taget, och dansande publiken ersattes med vanlig publik som lyssnade istället för att dansa.

I oktober var dansbanden i media da manga av dem demonstrerade mot Sveriges riksdag och de nya momsreglerna som skulle ge ett ekonomiskt slag mot branschen i sig, som redan nu hade svart att fa det att ga ihop.

Svenska dansbandsartister fick istället söka ny publik i Norge och Danmark, men även här dalade intresset för genren och började luta mot mer modern pop och rockmusik istället.

Nutida dansband lever kvar mest för det nostalgiska och har fortfarande turnéer där man säljer ut krogar, shower, bodegor och folkhus. Man kan även se vissa dansband gästa klassiska tvprogram, men utöver det ser framtiden mörk ut för dansbanden.